Jag satt härom kvällen och tittade på mina projekt i korgarna närmast soffan och kände inte direkt för något av dem. Det fick mig att fundera lite, för det är just i den känslan som jag drar igång ett nytt projekt.

Så vad var problemet? Jo bland det jag hade att välja på fanns följande:

• Min flerfärgsstickade tröja i alla färger man kan tänka sig plus några till. Problemet: 1) jag har precis påbörjat en färgkombination som jag inte riktigt tror på. Kontrasten mellan färgerna ät inte tillräckligt stor. Så repa upp eller ge det ett par varv är frågan. 2) jag undrar om jag har tillräckligt mycket garn så att det räcker. Så här finns 2 problem och en klar ufovarning.
• En stickad mössa – är klar men blev helt misslyckad och alldeles för stor. Måste repa upp och göra om… ni förstår ju, ufovarning igen.
• Min fårkudde, har kommit till ett moment med maskstygn. Jag vet hur genialt det blir! Jag har själv rekommenderat det många gånger men jag känner alltid ett visst motstånd när jag måste göra maskstygn. Oklart varför dock. Så kudden ligger och väntar på att jag ska ta tag i den igen.
• Ett par tvåändsstickade vantar som varit ett ufo länge. Problemet är att vante nr två blivit lite större än vante nummer ett så det måste nog repas upp och göras om.
• En kofta i lin som också varit ett ufo länge. Här är bara ärmar och montering kvar, men jag måste sätta mig in i mönstret och det känns lite omotiverat med en tunn kortärmad sommarkofta mitt i vintern
• Min restgarnsfilt – har just nu inga restgarner av rätt kvalitet så jag kan inte virka några varv på den heller.
• Visbyvanten. Har tummarna kvar men fastnade lite när jag skulle ta upp maskorna hur jag skulle få till mönsterpassningen på bäst sätt. Kräver lite tankearbete.

Ni fattar ju. Det är inte brist på projekt men antingen är jag inte helt klar över hur jag ska göra eller så står jag inför att behöva repa upp och göra om. Eftersom att stickning för mig ska präglas av lust så är det lätt att låta lustkänslan ta över och dra igång något nytt. Känner någon igen sig?