>
Det går ju inte så fort framåt när man tvåändsstickar, men det vet nog alla som har försökt. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men hur som helst – tålamodsprövande är det! Gårdagen gick åt till att provsticka. Det blev ingen provlapp denna gång, för vi stickade en tubformad variant. Jag stickade en hel del rätt och så lite fel, så jag har ingen aning om vad jag ska ha den till, men det får väl ligga bland alla andra provlappar och vänta tills jag behöver kika på den igen.
Idag strax innan lunch la jag så upp för att sticka mig ett par vantar. Detta kommer att bli en utmaning, men jag är fast besluten att göra ett försök. De ska bli till största delen randiga är tanken och hittills har jag väl hunnit si så där 3 cm på mudden på vante nummer ett, så jag lovar inte några direkt snabba framsteg med denna vante, men klar ska den blir – till vilket år som helst 🙂 Det ni ser är alltså så långt jag hann på typ 3 timmar….inte mycket att skryta om med andra ord.
Disktrasan är fortfarande inte blockad, pinsamt nog, men klar är den i alla fall. Det kommer bilder vad det lider. Under tiden funderar jag på vad jag ska kasta mig över som nästa veckas UFO.
>Den ser ut att bli jättesnygg, din vante!
Själv ser jag på tvåändsstickning som en form av meditation…maska för maska..lugnt & sansat… 🙂
>Men fint blir det!
När man tvåändsstickar gäller det att gå in i en lugnare dimension av sig själv och njuta av varje vacker maskan man presterar…låter kanske flummigt men är njutbart tycker jag. Här är det verkligen vägen som räknas….