>Tänkte citera ett stycke ur boken Potensgivarna av Karin Brunk Holmqvist.
…och så det stora sängöverkastet av små virkade rutor, gjort av restgarner. Både Tilda och Elida hade som små varit mycket fascinerade av sängöverkastet. De brukade ligga på det och minnas.
– Det här har varit min kofta, brukade Tilda säga och peka på ett av de gammelrosa fälten.
– Och detta har varit farfars halsduk, säger Elida.
Varje ruta, varje färg, hade sin historia.
Ibland när deras far, smedsmästare Svensson, fått lite för mycket i strupen brukade han använda överkastet till sagobok.
– Idag tar vi de vågräta ytterrutorna, kunde han säga och berättade sedan ruta för ruta historierna om garnernas ursprung. Men han var noga med att aldrig berätta om mer än en räcka åt gången:
– I morgon tar vi de vågräta rutorna.
Ja det var ett förunderligt sängöverkast.
Restgarner är ju ett ord som jag ofta använder, men aldrig att jag varit så poetisk när jag talat om dem. Visst är det väl vacker skrivet.