Nu när julmarknaden är över och vantarna till mamma är klara, så tänkte jag att jag skulle se till att slutföra några av alla mina pågående projekt. Jag började med bingemössan och nu när jag nästan är färdig, så känner jag att den blir för stor igen!!!! Denna gång blir själva bården alldeles för hög. Det kommer inte att se klokt ut när den sitter på. Jag blev så trött på den att jag bara la undan den. Vet inte om jag orkar göra om den en fjärde gång! Den börjar gå mig på nerverna….
Med bingemössan undanstoppad, så kastade jag mig över min sjal, som jag stickar i en tråd förgarn och en tråd entrådigt ullgarn. Det gick ju fint, trodde jag, tills jag insåg att det smugit sig in ett fel ungefär 2 dm tidigare. Bara att repa upp och göra om. Så nu befinner jag mig ungefär på samma ställe som när jag började här om dagen. Denna stickning har jag inte hunnit tröttna på än, så jag tar det hela med ro. Just nu jäser lussebullarna på plåtarna och då kan jag passa på att ta mig ett par varv till på sjalen. Snart kan jag njuta av doften av nybakade bullar också. Livet är faktiskt helt ok.
Kände mig träffad bara jag läste titeln på detta inlägg… 😉