Med frusna tår har jag nu gjort två försök att föreviga sjalen ute på altanen. Ljuset är knappt och sjalen är diskret grå, så det går väl inte så där lysande precis. Sjalen är dessutom svår att fota eftersom den är lång, minst 150 cm och mönstret förändrar sig över hela sjalen, så det går inte att visa bara en liten del. Detta var dock det bästa jag förmådde. Jag har stickat sjalen i Luca Finos merinoull. Den är ljuvligt mjuk och fin. Pärlorna som är instickade över hela sjalen är blå eller blå/grå/melerade. Det finns ingen egentlig plan över hur färgerna fördelar sig, utan det fick bli som det blev under resans gång. Det är kul att sticka mysteriestickningar, för man vet inte hur det ska bli och detta blev verkligen över förväntan. Jag är otrolig överraskad över att den blev just så här. Nu har jag något fint att svepa över axlarna på kontoret när jag känner mig lite frusen.